Nyheter från Frontlinjen.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I,
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.

~ Robert Frost

Johannes har flyttat hit.




En nyhet från Bagdad, ett hån mot sunt förnuft


Göteborg

Kanske kanske kanske kanske. Bostadsrätt och vuxenliv.
Kanske är det dags ändå? Sverige eller USA?
Hur vet man vad man egentligen vill?

Luftpussar

I wish he was my boyfriend.

Självförakt

När jag var 14 var jag helt övertygad om att jag aldrig mer skulle bli lycklig om jag inte fick se ut precis exakt som Shannyn Sossamon. Hon hade ju ett så härligt morgonruffs och kunde konsten att vara absolut fantastiskt vacker i en vanlig t-shirt och ett par blåjeans.

Englewood, USA. Edmonton, Canada... ALASKA!

Johan,

I was thinking of Emma the other day.  Is she in college now? She might want to come to the US before she gets involved in a career.  She could stay with us for awhile if she wanted to.  It could be a great experience for her.  You mentioned that she loves to travel.

Hope all is well.
Lisa

Kanske blir det äntligen av.
Indianer och cowboys. De stora länderna i väst.
Kontinenten.
Här kommer jag. Jag tar mig an världen ensam den här gången.
Eddie Vedder – Long Nights

Norge 2010

Det är alla kärleksberättelser som någonsin har skrivits.
Alla klichéer om att vara ung och dum och förälskad i livet.
Älskad av livet.
All saknad och all längtan och allt det vi ångrar att vi aldrig gjorde.

Och all den vackra sorg vi aldrig tillät oss själva att känna.



Hope there's someone who will take care of me







7 Deathly sins


Nu har jag jobbat i 2 dygn av fyra. Bakat paj och pannacotta, lagt upp oräkneliga antal sallader, förätter och desserter på stora, vita fat. Och när jag kommer hem är det enda jag vill göra att laga ännu mer mat.

Jag hetsäter igen. Allt jag kan komma över. Kött, fisk, grönsaker, sötsaker. Rabarberpaj med kolabotten och veniljglass. Yoghurtpannacotta med limereducering och färska hallon. Jordgubbar, bigaråer, purpurfärgade persikor och kyligt krispiga sommaräpplen.

Jag mår illa igen. Över min egen oförmåga till måttfullhet.


Can I have this dance?

Jag går händelserna i förväg. Igen.
Du tog mina händer, sa att jag var det vackraste som hänt dig.
Och jag vet
att jag aldrig
var...
Aldrig kommer
att bli...

Jag skadar mig själv. Igen.
Spenderar timmar på ett dammigt badrumsgolv i någon förort någonstans utanför Göteborg. Jag minns inte längre var. Inspekterar varenda millimeter av min nakna hud. Rör vid de ställen där ångesten tar fäste. Mina axlar. Min mage. mitt bröst. Mina trasiga knän.

Men jag vet.
Jag vet att jag aldrig
var...
Och Aldrig.
ALDRIG kommer att
bli...

Alone on the Pavement

Jag såg dig. Du vinkade och log. Det där sneda leendet som liksom fastnat vid min ryggrad. Och trots att du aldrig älskade mig, och trots att det snart har gått två år sedan sist, förmår du fortfarande göra mig knäsvag.

Det är att reagera instinktivt. Som den naturliga intuition som säger oss att springa från rovdjuret. Oundvikligen dras jag till dig. Gång på gång på gång på gång. Kommer du alltid att hålla den delen av mitt hjärta? Kommer den alltid att fattas mig?

Jag lämnar staden för skärgården och kommer inte tillbaka igen förrän i höst. Jag vet inte om det här är rätt beslut. Det enda jag vet är att jag kommer att sakna DIG, igen... Och alltid.

Men vi har ju Norge att dela. I våra hjärtan och med all vår intensiva längtan.

Jag älskar dig.

Nu: Chet Baker och jag har aldrig varit kär förut.

"What am I supposed to do when the best part of me was always you,
And what am I supposed to say when I'm all choked up and you're okay
" ~ The Script


Juni 18, 2010

Årets första bad.
Jag är sen i år. Jag som alltid brukade vara i vattnet innan isen hunnit smälta.
Jag granskade tveksamt mina tjugo år i vågorna.
Tog ett par försiktiga steg utåt och ett extra djupt andetag när vattnet nådde magen.
ett simtag. Två simtag. Tre simtag.
Jag kan det här. Än så länge klarar jag hålla huvudet ovan ytan.

He said "all men will be sailors then
until the sea shall free them"
~ Leonard Cohen


Så skimrande var aldrig havet

Så skimrande var aldrig havet
och stranden aldrig så befriande,
fälten, ängarna och träden, aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
som när du gick vid min sida
mot solnedgången, aftonen den underbara,
då dina lockar dolde mig för världen,
medan du dränkte alla mina sorger,
älskling,
i din första kyss.

Idag vill jag vara Evert.

A breath of air

Femtusen timmar i din säng
och allt du kan säga är
hej
och jag faller inte lika lätt
faller inte lika lätt
faller
inte
lika lätt

utan dig kan jag inte annat än hata mig själv
i mina drömmar
och i verkligheten
min otillräcklighet
min brist på självdisciplin
och
min brist
på luft

jag kan inte andas
bara hoppas på en bättre morgondag
på någon sorts framtid
för annars
vill jag inte leva mer
kan inte ta ett steg till
i dessa skor
för de har blivit för trånga

Jag vill inte resa mig igen
efter nästa fall
stannar jag
på marken

vill inte kämpa mer vill bara
segla iväg
mot horisonten
och måla koltrastar på vita linnedukar
och göra skulpturer i betong

men livet är inte så enkelt
det lärde jag mig tidigt Johannes
så sant
som du är en mördare Johannes
så sant
som du är en mördare
Johannes

Jag vill återvända till grottan
din tillflyktsort
min tillflyktsort
Johannesgrottan
mördargrottan
och alla hemligheter du viskade till vinden
och havet
och förlorade drömmars paradis

Vad hände egentligen med lyckan Johannes?
vad hände egentligen med lyckan?


Nattljud

Hur blev vi såhär dysfunktionella
hur blev vi såhär missanpassade
hur kom vi att bli såhär missnöjda
med oss själva
med vår situation
med våra liv

Jag minns att jag skrek
och att jag kastade något tungt i en vägg
att jag smällde i varenda dörr
och jag minns att du var tyst

Nu sitter jag här igen
med hörlurarna på
musiken på högsta volym
forlorad

stänger ute era höjda röster
er olycka
er trasighet
för jag orkar inte
jag orkar
inte

RSS 2.0