Som jag hade dig förut
Fick jag hålla din hand då och då, skulle jag klara vad som helst. Men det är inte så lätt som det verkar. Och det skrämmer mig när jag tänker på hur djupt vi förmår göra varandra illa. Jag saknar din röst och dina ögon, färgade som inga andra. Och jag saknar dina fingrar mot min kind.
Fick jag bara en chans att ställa allt till rätta. Fick jag bara chansen att älska dig en sista gång. Även om det vore just det: den sista gången. Oundvikligen.
P.S. Jag skulle hålla era händer hela natten igenom om ni bad mig. Jag skulle stryka håret ur pannan och viska sagor om hur vackert livet kan vara. Om sommarregnets lätta smattrande mot taket, om sval dagg emot nakna fotsulor en tidig morgon på väg hem. Om att hålla händer i mörkret när ingen ser. Om att älska varandra i smyg, bakom långa luggar och polokragar. Om purpurfärgade gryningar och frostbitna kinder. Om iskristaller på fönsterbläcket och ångande andedräkt i vinternatten.
Fick jag bara en chans att ställa allt till rätta. Fick jag bara chansen att älska dig en sista gång. Även om det vore just det: den sista gången. Oundvikligen.
P.S. Jag skulle hålla era händer hela natten igenom om ni bad mig. Jag skulle stryka håret ur pannan och viska sagor om hur vackert livet kan vara. Om sommarregnets lätta smattrande mot taket, om sval dagg emot nakna fotsulor en tidig morgon på väg hem. Om att hålla händer i mörkret när ingen ser. Om att älska varandra i smyg, bakom långa luggar och polokragar. Om purpurfärgade gryningar och frostbitna kinder. Om iskristaller på fönsterbläcket och ångande andedräkt i vinternatten.
För jag känner er smärta, och ni är mig så otroligt kära.
Kommentarer
Trackback
