An Ending.
Jag skolkade från jobbet, stannade i sängen med bentrassel och svala lakan. Vi drack hemmagjord saft och läste högt. Ibland tystnade du, färdades långt långt bort, till en plats dit du aldrig tog mig med. Men varje dag kom jag hem med sönderkyssta läppar.
Du tog min hand en dag och jag minns inte riktigt varför, men du grät, precis som himlen. Och sommaren blev höst. Vinden tog sig innanför alla kläder och du ringde mig ibland för att höra hur det var. Och när jag svarade att jag frös lade du på luren.
Du bjöd hem mig ibland på helgerna. Vi lyssnade på musik och du sa att jag fortfarande var det vackraste du visste. Men dina läppar smakade inte längre utav smultronsaft. Och du hade såriga knogar, för du slog hål i väggen när du blev arg.
Jag minns det fortfarande så tydligt. Dina läppars mjuka rundning, dina ögon lika kalla som regnvåt asalt. Din jagade hållning, ditt krampaktiga tag om min rygg. Hur du drog med fingrarna längs min käklinje. Hur du, den enda gången, sade att du älskade mig.
Och hur du sen. Försvann.
Jag har lagt märke till att det är sommar igen. Men jag är inte 16 längre.
Jag faller inte lika lätt.
Du tog min hand en dag och jag minns inte riktigt varför, men du grät, precis som himlen. Och sommaren blev höst. Vinden tog sig innanför alla kläder och du ringde mig ibland för att höra hur det var. Och när jag svarade att jag frös lade du på luren.
Du bjöd hem mig ibland på helgerna. Vi lyssnade på musik och du sa att jag fortfarande var det vackraste du visste. Men dina läppar smakade inte längre utav smultronsaft. Och du hade såriga knogar, för du slog hål i väggen när du blev arg.
Jag minns det fortfarande så tydligt. Dina läppars mjuka rundning, dina ögon lika kalla som regnvåt asalt. Din jagade hållning, ditt krampaktiga tag om min rygg. Hur du drog med fingrarna längs min käklinje. Hur du, den enda gången, sade att du älskade mig.
Och hur du sen. Försvann.
Jag har lagt märke till att det är sommar igen. Men jag är inte 16 längre.
Jag faller inte lika lätt.
Kommentarer
Trackback
