JOHANNES THE KILLER

Det finns bra människor. Och så finns det bättre människor. Och så finns det underbara människor. På senaste tiden har jag funnit mig omgiven av det senaste.

kan man må bättre? Vänner som skickar små kärleksmeddelanden mitt i natten. Som tycker att jag är fin även när jag ser ut som hulken på crack. jag vet inte hur jag har förtjänat det.

Att vara uppe till halv sex på morgonen, bara vi två, och bete oss som idioter. Att skrika genom väggarna. Att ha tvåmannafest när resten av huset sover. Du och jag.

Du skickar mig ett meddelanden ifrån där du är. Om myggen och människorna. Och jag tänker på hur förutsägbart allting ändå är. Jag får tid att sakna dig, och det gör jag, så mycket att det gör ont.

Grillmiddag, och jag dör lite grann inombords, för du sitter där bredvid mig och ger mig lite av din värme. Och då vet jag något har förändrats. Du har kommit mig så nära, plötsligt. Och det är obeskrivligt stort.

Att få spela hej kneckt i småhamnen med er två. Och även då ni älskar varandra får ni mig aldrig att känna mig som tredje hjulet.

Att köra bil för första gången. Fanny vid pedalerna och mina fötter på ratten, joel bakom växelspaken. Jag skrattar ihjäl mig, Fanny dör av skräck.

Och jag kan inte annat än le när jag tänker på att första gången du körde bil var tillsammans med mig.

Du & du & du & du, utan er fyra vore jag inget mer än ännu en ensam människa.


"Problems all left alone,
Weekenders on our own.
It's such fun.
Just a perfect day,
You made me forget myself.
I thought I was someone else,
Someone good."

~ Lou Reed - Perfect day