JOHANNES THE KILLER

Jag går händelserna i förväg. Igen.
Du tog mina händer, sa att jag var det vackraste som hänt dig.
Och jag vet
att jag aldrig
var...
Aldrig kommer
att bli...

Jag skadar mig själv. Igen.
Spenderar timmar på ett dammigt badrumsgolv i någon förort någonstans utanför Göteborg. Jag minns inte längre var. Inspekterar varenda millimeter av min nakna hud. Rör vid de ställen där ångesten tar fäste. Mina axlar. Min mage. mitt bröst. Mina trasiga knän.

Men jag vet.
Jag vet att jag aldrig
var...
Och Aldrig.
ALDRIG kommer att
bli...