Here's to you Nicola and Bart
Ibland tar livet en oväntad vändning. Och jag står inte ut med att se dig såhär. Ditt ruffsiga hår en majkväll vid en sjö. Din tröja som du nonchalant har kastat på dig i förbifarten. Dina ögon. Så Öppna, så levande och orädda som de aldrig var med mig. All vaksamhet är borta. Alla de skärvor av spegeln du krossade, sju års olycka, har försvunnit. Du är sorglöshet och lycka nu. Ljusa sommarnätter och koltrastar. Med mig var du alltid höst. Höst och andnöd.
Den kvällen var en av de bästa i hela mitt liv. Jag förstår nu att "favorit i repris" bara är en dålig ursäkt att försöka hitta tillbaka till någonting som aldrig mer kan bli. Medan jag har rest runt jorden och tillbaka. Fallit över kanten i så oändligt många hav. Har du legat här och kämpat för ditt liv. Och sorgen jag känner är inte min att sörja. Jag känner dig inte ens tillräcklig väl för att skicka dig blommor. Men jag tänker på dig. När du låg där jämte mig på asfalten en kväll i juli. Och jag minns hur vi skrattade tills luften tog slut.
Den kvällen var en av de bästa i hela mitt liv. Jag förstår nu att "favorit i repris" bara är en dålig ursäkt att försöka hitta tillbaka till någonting som aldrig mer kan bli. Medan jag har rest runt jorden och tillbaka. Fallit över kanten i så oändligt många hav. Har du legat här och kämpat för ditt liv. Och sorgen jag känner är inte min att sörja. Jag känner dig inte ens tillräcklig väl för att skicka dig blommor. Men jag tänker på dig. När du låg där jämte mig på asfalten en kväll i juli. Och jag minns hur vi skrattade tills luften tog slut.
Kommentarer
Trackback
